Vad är neuroteologi egentligen?

Förutom artikeln jag hänvisade i förra inlägget hittade jag en text hos Riksföreningen Äldres Hälsa som lyfter psykiatern Anna Yusim, hon föreläser vid Yale Medical School, och pekar tydligt på sambandet mellan spiritualitet och psykisk hälsa. Yusim menar att spiritualitet är något väldigt kraftfullt, så pass att det kan förändra neurokemin i hjärnan.

Precis som i den tidigare artikeln handlar det om kopplingen till något större. Det kan vara Gud, naturen, universum eller meningen med livet. Det viktiga är att det påverkar oss. Serotoninnivåerna ökar, stressen minskar och ibland aktiveras samma delar av hjärnan som vid kärlek, musik eller närhet.

Så vad är neuroteologi egentligen? Kort sagt, det handlar om hur hjärnan påverkas av andliga upplevelser. Vad de upplevelserna är, det är upp till dig och mig att definiera.

Vad kan vi lära oss av det?

Det är ganska enkelt, det här är inte bara forskning och labbrapporter. Det här är du och jag. Vanliga, fantastiska människor i ett liv fullt av tankar, känslor och kanske ett behov att hitta hem i något mer.

Slutar vi någonsin att söka efter meningen med livet? Vare sig det är religion, stillhet, natur eller ett fint samtal så kan den känslan att få stanna upp och känna mer, beröras.

Spiritualitet inom äldrevård, något att lära av?

I en artikel från Riksföreningen Äldres Hälsa lyfts sambandet mellan spiritualitet och psykisk hälsa hos äldre. Människor med stroke som beskrev sig som spirituella rapporterade högre livskvalitet än de som inte gjorde det. Kanske för att en känsla av sammanhang minskar hopplöshet.

Och jag tänker, är det inte just det vi alla behöver? Inte svar på allt. Men sammanhang. Trygghet. Tillit. Frågan är väl hur hittar man det? Hur får man känslan av sammanhang och tillfredställelse? Min väg är tydlig, Reiki och coaching har gett mig verktyg. Reiki genom strävan efter balans i kropp och själ medan coachingen har hjälpt till att skapa en karta att följa genom att utforska det jag drömmer om och vad som är viktigt för mig.

Vad betyder spiritualitet för dig?

För mig handlar det om att känna att jag inte är ensam. Att det finns något större, även om jag inte alltid vet vad. Jag har ingen bokstavstro. Jag tror inte att allt är svart eller vitt. Men jag tror att när vi stannar upp, vågar känna efter och vara närvarande då händer något i både kropp och hjärna. Sen behöver vi fortsätta utforska, vara nyfikna. Undersöka vad som ger oss näring, inte tar den.

Styrkan i det lilla, en påminnelse

Det behöver inte vara stort och dramatiskt, men det får vara det. Det kan vara de små ritualerna i vardagen när vi stannar upp, fokuserar på andetaget, kanske tänder ett ljus eller sätter en intention. Natur och framförallt vatten och skog ger mig näring. Ett fint samtal med en vän eller en främling som ger mig en känsla av samhörighet eller kanske djupare förståelse är som manna för själen.

Vad har du för små stunder där du ger dig själv näring? Har du testat coaching eller Reiki? Du är välkommen att undersöka det med mig.

Slutord

Det mänskliga psyket är både fascinerande och komplext och det är verkligen spännande att se hur spiritualitet kan påverka oss, till och med på neurokemisk nivå. Vad hände egentligen med hjärnan? Kanske lite mer serotonin, kanske lite mer stillhet…vem vet?

Det är fint att upptäcka att vi har fler verktyg än vi ibland tror och att något så enkelt som en stunds stillhet, ett samtal eller en tanke på något större kan göra skillnad.

Men också viktigt att säga: om du mår riktigt dåligt psykiskt, så är det alltid vården som ska vara första steget. Det ena utesluter inte det andra och ibland kan vägen tillbaka få ha både samtal, behandling och stilla stunder.

Tack för att du har hängt med i den här lilla serien jag hoppas att den väckt något inom dig, precis som den gjort för mig.